Anders Parment
Med ett starkt engagemang i samhällsfrågor använder Anders Parment skrivandet som ett kraftfullt verktyg för att påverka samhället till det bättre.
Foto: Eva Dalin Talarforum
Anders Parment är en person med många bollar i luften, och full fart hela tiden. Det märks på vår intervju – på en knapp halvtimme hinner vi prata om vetenskapliga artiklar, Donald Trump och allt däremellan. Det går fort, men det är aldrig svårt att hänga med – Anders vet vad han pratar om.
Han är inte mer än 50 år, men har skrivit minst lika många böcker som år han har levt. Utöver böckerna har han dessutom skrivit en hel del vetenskapliga artiklar, men bokskrivandet ligger honom närmre om hjärtat.
Vill påverka genom att skriva böcker
– Jag gillar sättet man strukturerar tankarna när man skriver en bok. Man är friare uttrycksmässigt och har en större möjlighet att göra det tillgängligt för en större publik, samtidigt som man kommer på otroligt många bra och intressanta saker längs vägen.
När jag frågar om han har ett exempel på en bok som gav honom extra intressanta insikter behöver han inte tänka efter en sekund innan han svarar:
– Det ängsliga samhället. En debattbok som jag skrev tillsammans med Anna Dyhre för några år sedan. Vi träffades och pratade om problem och utmaningar i samhället, sedan slutade det med att vi kom på olika kapitel och därefter började vi skriva.
Han har skrivit ett antal debattböcker, men den största delen av hans utgivning består av läroböcker, på gymnasie- och högskolenivå. Han menar att läroböcker är lätta att strukturera och dessutom ofta säljer bättre än debattböcker. Den främsta anledningen till att Anders skriver böcker är dock inte att sälja, det är att påverka andra.
– Att skriva böcker är mitt sätt att försöka påverka samhället till det bättre. Jag ser ingen motsättning mellan teori och praktik. Ju mer man läser, vet och tänker, desto bättre blir man på att vara med och skapa ett bättre samhälle.
Förlagen borde ta bättre hand om sina författare
Helst vill han skriva en tredjedel läroböcker, en tredjedel debattböcker och en tredjedel vetenskapliga artiklar, och det är hans mål på sikt: att skriva färre böcker och fler vetenskapliga artiklar. Det förvånar mig, eftersom han just sagt att han hellre skriver böcker än vetenskapliga artiklar. Och anledningen är helt och hållet praktisk.
– När man har skrivit så pass många böcker som jag har är det alltid uppdateringar och nya upplagor, så man kan inte hålla igång hur många böcker som helst.
Det för oss in på rollen som författare – vad innebär det egentligen att vara läromedelsförfattare? Vilken roll har man gentemot sitt förlag? Anders är personligen nöjd, men ser en generell förbättringspotential.
– Jag har alltid haft ett väldigt bra samarbete med Studentlitteratur, det vill jag verkligen lyfta fram. Men generellt tycker jag att förlag är, inte otacksamma, men kanske inte alltid så rädda om sina författare som de borde vara. Det finns en stor risk att vi på tio eller femton års sikt har svårt att rekrytera författare, säger han och fortsätter:
– Många akademiker upplever att de inte hinner med. Man använder både vetenskapliga artiklar och läroböcker i sin undervisning, och artiklarna är fritt tillgängliga via lärosätena medan läroböckerna betalas av studenterna. Om man då ska prioritera väljer många att skriva vetenskapliga artiklar, inte läroböcker. Så ja, förlag behöver vara rädda om sina författare och deras tid.
Men vad skulle en brist på läromedelsförfattare innebära i längden?
– Det kommer säkert alltid finnas någon som skriver, men risken är att det inte blir de bästa personerna. Då kommer det gå ut över kvaliteten på undervisningen. Man måste förstå att det är en konst att skriva en lärobok.
Anders är själv mån om att alltid utvecklas i sitt författarskap, bland annat genom att diskutera innehållet med sina studenter. Han får även en hel del feedback via mejl. Han skriver nämligen alltid in sin e-postadress i sina böcker, och uppmuntrar läsarna att höra av sig.
– Jag tycker det är en självklarhet att föra en dialog med sina läsare. Jämför det med att driva ett hotell. Innan det fanns utvärderingar på nätet kunde alla tro att de drev världens bästa hotell och att alla var glada. Idag ser man att vissa är missnöjda, och varför. Det är samma sak här. Man får vänja sig vid att man får både kritik och beröm.
Anders påpekar dock att det gäller att göra skillnad på konstruktiv kritik och allmänt gnälliga människor. Han upplever en del akademiker och lärare som just gnälliga. De har inte skrivit något själva, men har väldigt mycket åsikter på allt som skrivs.
– Jag hade en kollega som sa ”det finns väldigt många böcker, så vi tog den minst dåliga”. Det är ett ganska tråkigt sätt att presentera boken för sina studenter som betalar 700 kronor för den. Men så är det. En del kommentarer kan man ta till sig, andra kan man ignorera. Jag antar att det är några tusen som blir irriterade på Ulf Kristersson och Magdalena Andersson varje kväll, men de har lärt sig att leva med det. Vill man påverka får man lära sig att leva med det.
Vill få folk att tänka mer mångsidigt
Att han lyfter just politiker som ett exempel är ingen slump. Han brinner för samhällsfrågor och intresserar sig för polarisering, och hur man kan motverka den. En mission han har gett sig själv är att få folk att tänka mer mångsidigt och sätta sig in i andras perspektiv.
– Många människor har en bristande förmåga att se någon annans sida. Ett exempel är frågan om storstad vs landsbygd. Jag är en storstadsperson, men tycker att media bidrar till att det finns dålig förståelse för att människor vill bo i mindre orter. Den typen av polarisering vill jag motverka.
Just nu skriver Anders på en bok som heter Tänk ett steg till, och den bygger på att sätta sig in i andras perspektiv.
– Det är alltid positivt att förstå den andra personen. Jag tar ofta provokativa exempel, och har till exempel berömt Donald Trump. Inte för att jag tycker om honom, utan för att få folk att förstå att man inte ska vara så ensidig.
Vi återkommer flera gånger under samtalet till att han gillar att utmana andra personer med sina böcker, debattartiklar och föreläsningar – men hur blir han själv utmanad? Han funderar en kort stund innan han landar i sitt svar:
– Jag lär mig mycket och får nya perspektiv genom att skriva och läsa, allra helst på andra språk. Både för att språket i sig utmanar, men också för att få perspektiv från andra länder och kulturer.
Innan vi avslutar vårt samtal vill han lyfta att svenskar generellt sett är bra på att sätta sig in i andras sits, och han vill påminna om att Sverige är ett väldigt bra land att bo i, enligt US News undersökning om livskvalitet är Sverige till och med bäst i världen.
– Det är lätt att glömma det, inte minst när man har lyssnat på Ulf Kristersson i valrörelsen när han pratar om att Sverige är ett eländigt land att bo i. Det är ingen partipolitisk iakttagelse, men det är ett ganska trist sätt att skildra sitt eget land.
Det här är ett medlemsporträtt ur vår tidning Manus (nr 1, 2023).